romanticism artist. German, 1776-1812 German painter. He trained at the H?he Karlsschule in Stuttgart (1795-7) under the classically-orientated painter Philipp Friedrich von Hetsch (1758-1839), a pupil of David. Schick also took private lessons (1797-8) with the sculptor Johann Heinrich von Dannecker. From 1799 to 1802 Schick studied in Paris under David, and he soon became one of David's favourite students. He made two unsuccessful attempts to win the Prix de Rome with compositions that derived from the style of David. However, greater independence is seen in his life-size painting Eve (1800; Cologne, Wallraf-Richartz-Mus.), a magnificent allegory of Beauty synthesizing a classically-orientated reinterpretation of ancient art and a proto-Romantic interpretation of biblical subject-matter, inspired by Milton's Paradise Lost. As Schick himself stated (letter to Dannecker, 10 July 1800), he had tried to emulate both the Medici Venus and the female figures of Raphael. In 1802, on a pension from Frederick II, Duke of Werttemburg, Schick moved to Rome and for almost a decade played a leading role in Roman artistic life. His friendship with Joseph Anton Koch led to mutual influence in the work of the two artists. Koch was indebted to Schick for invaluable hints on oil painting and for choice of subjects. For a fortnight in July 1805, Schick exhibited in the Pantheon his large oil painting The Sacrifice of Noah (2.50*3.27 m, 1804; Stuttgart, Staatsgal.). The work was inspired by Raphael's Old Testament frescoes in the Vatican Loggie; and it brought Schick enormous success. Despite financial hardship, Schick continued to work indefatigably, and without waiting for commissions, on a wide variety of projects. These included biblical and mythological subjects as well as portraits. Between 1806 and 1808 he completed his Apollo among the Shepherds (Stuttgart, Staatsgal.), a subject he had attempted while still in Paris and then again in Rome in 1805. The second Rome version had clearly gained through Schick's concentrated thought over a period of several years, and the result represented an avowal of faith both in the artist's own gifts and in German Classicism.   Related Paintings of Gottlieb Schick :. | Portrat der Adelheid und Gabriele von Humboldt | Heinrike Dannecker | Hausliche Szene | Wilhelmine von Cotta | Portrat Frau von Cotta |
Related Artists:
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Jules Elie Delaunay
Nantes 1828 - Paris 1891. French Neoclassical Painter. Studied under Hippolyte Flandrin. French Neoclassical Painter. Studied under Hippolyte Flandrin. French painter. He entered the Ecole des Beaux-Arts in Paris on 7 April 1848, where he was a pupil of Joachim Sotta (1810-77), Hippolyte Flandrin and Louis Lamothe (1822-69). He became a disciple of Flandrin, and, though making his debut in the Salon in 1853 with the Saltworkers of Guerande (Nantes, Mus. B.-A.), he soon concentrated on history painting. In 1856 he won the Prix de Rome with the Return of the Young Tobias (Paris, Ecole N. Sup. B.-A.) and left Paris to study at the Academie de France in Rome. His work is imbued with a deep religious sentiment cast in the restrained, controlled style and formal repertoire of Neo-classicism. From early in his career he produced many easel and wall paintings on religious subjects, such as Jesus Healing the Lepers (1850; Le Croisic,). In 1854 he received a commission to produce four fresco decorations for the church of the monastery of the Visitation-Ste-Marie in Nantes, which he completed the following year. In 1865 he returned to the monastery to decorate the chapel of St-Francois de Sales with scenes from that saint's life.
George Price Boyce,RWS
1826-1897 English painter. He was the son of a prosperous wine merchant and pawnbroker. His childhood was spent in London, and in 1846 he was apprenticed to the firm of architects Wyatt & Brandon, where he remained for three years. He was always fascinated by ancient buildings but gradually lost interest in architecture as a career. In 1849, perhaps as a result of meeting David Cox at Betws-y-Coed (Gwynedd, Wales), he decided to become a painter. In the early 1850s Boyce drew landscape and architectural subjects with a fluent watercolour technique derived from Cox. In 1854 Boyce made an extended journey to Italy; he painted views of buildings in Venice and Verona